Biblioteket (Markera allt som läst)0 s sedan 
| Ämne | Inlägg | Senaste | ||
  | Läslista av Oh-so Intricate | 13 | ||
| Jostein Gaarder av Leothil | 14 | ||
| Avgudar du Percy Jac... av Poseidon | 13 | ||
| Lite boktips?^^ av Lyra | 20 | ||
| Gentlemen & Players av kaffemugg | 1 | ||
| Ska vi skriva en bok av Harry potter snillet | 4 | ||
| Romeo och Julia. av Zingoalla | 16 | ||
| David Eddings- Galni... av Sagoanna | 20 | ||
Hanie, äventyret (Arkiverat)0 s sedan Neena
Jo, jag hade tänkt nu att skri... 9 Dec 14:36
Jo, jag hade tänkt nu att skri... 9 Dec 14:36
Av Neena , 9 Dec 14:36Jo, jag hade tänkt nu att skriva en berättelse om Hanie, en 12 årig flicka som aldrig någonsin i sitt liv trott på häxor trollkarlar,enhörningar eller älvor, inget övernaturligt.
Skriv gärna kommentarer om berättelsen.
Hanie äventyret.
Kapitel, 1. Inbillningar?
Hanie går genom skogen.
Allting är helt tyst. Ingenting hörs förutom hennes egna hjärtslag.
Hanie hade känt hela vägen hem från skolan att det var någon som följde efter henne. Men varje gång hon kollat bakåt när hon hade hört fotsteg så var det ingen där. Hon hade försökt att övertyga sig själv att det var hennes egna fotsteg hon hört, men det hade inte hjälpt. Hon var helt säker på att hon hört någon som gick bakom henne.
När hon väl hade kommit hem, var det ingen hemma, så hon fick vänta utomhus, för att hon hade glömt nyckeln inomhus. Hanie stoppade ner handen i en av krukorna för att kolla om hennes mamma eller pappa hade lagt ner en nyckel där. Men nej där låg ingen nyckel. "Typiskt", sade hon till sig själv. "Nu får jag vänta tills brorsan kommer. Och han glömmer aldrig nyckeln eftersom att han är en smartis..." Hanie hatade verkligen sin lillebror. Han var så himla jobbig.
När hon stod där helt ensam på trappan tyckte hon att hon hade sett ett ansikte, i en av buskarna. Men hon inbillade sig säkert. Men hon såg ju det så tydligt, kunde det ha varit verkligt?
Jag skriver mer i morgon
Skriv gärna kommentarer om berättelsen.
Hanie äventyret.
Kapitel, 1. Inbillningar?
Hanie går genom skogen.
Allting är helt tyst. Ingenting hörs förutom hennes egna hjärtslag.
Hanie hade känt hela vägen hem från skolan att det var någon som följde efter henne. Men varje gång hon kollat bakåt när hon hade hört fotsteg så var det ingen där. Hon hade försökt att övertyga sig själv att det var hennes egna fotsteg hon hört, men det hade inte hjälpt. Hon var helt säker på att hon hört någon som gick bakom henne.
När hon väl hade kommit hem, var det ingen hemma, så hon fick vänta utomhus, för att hon hade glömt nyckeln inomhus. Hanie stoppade ner handen i en av krukorna för att kolla om hennes mamma eller pappa hade lagt ner en nyckel där. Men nej där låg ingen nyckel. "Typiskt", sade hon till sig själv. "Nu får jag vänta tills brorsan kommer. Och han glömmer aldrig nyckeln eftersom att han är en smartis..." Hanie hatade verkligen sin lillebror. Han var så himla jobbig.
När hon stod där helt ensam på trappan tyckte hon att hon hade sett ett ansikte, i en av buskarna. Men hon inbillade sig säkert. Men hon såg ju det så tydligt, kunde det ha varit verkligt?
Jag skriver mer i morgon
| Sticky Nej Låst Arkiv Layout Normal |
